Våld och förtryck i hederns namn skiljer sig från annat våld i nära relationer genom att det utförs och godkänns av ett kollektiv bestående av till exempel familjen eller hela släkten. Heder, skam och sexualitet är centrala värden. Heder är inte en förklaring till våldet utan är snarare en ursäkt.
Våldet och förtrycket riktas mot en individ – främst flickor och kvinnor – som, enligt den egna gruppens uppfattning, har agerat på ett sätt som dragit skam över familjens heder. Dess syfte är att förhindra att familjens anseende går förlorat eller skadas, samt även att återupprätta familjens rykte och heder.
Kontrollen kan sträcka sig från begränsningar i vardagen, exempelvis gällande fritidsaktiviteter eller klädval, till giftermål och utbildning. Fokus läggs på kvinnornas och flickornas sexualitet och beteende.
Om man inte följer de normer och regler som familjen har så kan straffet exempelvis innebära att man blir utfryst, isolerad, hotad, misshandlad och i de allvarligaste fallen kan det leda till dödligt våld. Ibland kan individen behöva bryta kontakten helt med släkt och vänner för att säkerhetsriskerna är för stora.
För en del flickor och unga kvinnor blir livet en ständig, och ofta omöjlig, kamp för att passa in både i föräldrarnas värld och i skolans och vännernas värld. Det är en psykisk påfrestning att ständigt vara på sin vakt för att det inte ska ”avslöjas” i familjen att hon har en killkompis, att hon byter kläder på väg till skolan eller sminkar sig på skoltoaletten. Kraven, kontrollen och bevakningen ökar ju äldre flickorna blir. De lever med ett ständigt tvång att uppfylla familjens förväntningar.
Vanliga krav på flickor och unga kvinnor kan vara att:
- avstå från umgänge med killar eller ha pojkvän
- behålla sin oskuld
- klä sig som föräldrarna bestämmer
- avstå från att sminka sig
- finna sig i att bli kontrollerad av släktingar
- ingå arrangerade äktenskap, giftas bort i hemlandet
- isoleras och straffas om hon bryter mot normerna
En kvinna som lever i en hederskontext har ofta krav på sig att anpassa sig efter sin uppväxtfamilj i första hand, sedan efter sin man och hans familj.
Det kan vara svårt att få stöd att lämna en relation som inte är bra. Kvinnan ombeds kanske att vara tyst om misshandeln för att inte skämma ut sig och mannen. Även om det kommer fram att mannen misshandlar henne är det ofta kvinnan som anses bära skulden och ansvaret, dels för själva misshandeln, dels för att hon har ”skvallrat” om våldet.